funderar på smärta...
Har börjat fundera på hur förlossningssmärtan kommer att kännas och hur man kommer att tackla den.
När jag för snart 2 år sedan fick åka in till sjukhuset för min Myom gjorde det pisse ont.
Jag ordagrannt spydde av smärta. innan man fick ta nån smärtlindring låg man bara på den här sängen i korridoren och väntade på att få träffa en läkare, från 4 på morronen till kl 3 på dagen var jag utan smärtlindring, och jag antar att det kanske känns på ett ungefär så mycket att föda med smärtlindring.
Jag antar att det kommer att vara pain in the ass ont.
Men man undrar ju om man är den personen som skriker våldsammt eller lider i det tysta! :)
Om det gör så ont som den dagen för snart 2 år sedan så orkade man inte göra väsen av sig. Man blev för fokuserad på smärtan och luften försvann ur lungorna.
Så jag hoppas ju att jag inte är den som skriker så att det hörs 3 våningar uppåt :)
Men det är jobbigt att inte veta hur man kommer att reagera.
Som när man har fött och får upp det lilla knytet på bröstet och man efter 9 månader får se den krabaten som har levt innuti en... Kommer man att kunna fatta vad det är som händer? hamna i chock? få panik? veta hur man ska göra? gråta för kung och fosterland?
Det är jätte svårt att veta hur ens kännslor kommer att vara, förutom att man är väldigt glad över att allt gick bra och att hon är här... 
på sjukhuset för snart 2 år sedan.
Sängen stod nästan helt upp i 90 graders vinkel :)
Så enormt mycket tid hade man när man låg där i 1 och en halv vecka :)
Ohh idag har vi köpt Mario Kart till vårt Wii. så nu ska här spelas i kväll :)
Så ha en trevlig helg allesammans!
