Det var nära.

Igår kväll kl 8 trode jag att det hade startat.
Hade kraftiga värkar som kom oregelbundet.
Luften bara försvann ur lungorna när värken nådde sin topp.
Så här kraftigt hade jag aldrig kännt dom innan.
inte att dom varade så länge häller.
Detta varade nästan 2 timmar, så jag var ju säker på att nu var det dax.
Johan var lugn, han beodrade mig att ligga ner i soffan och vila.
Medan han lugnt spelade super mario.
Men sen bara försvann värkarna.
Gud va besviken jag blev.
surade hela natten.

Jag kommer aldrig att föda :(


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0